Sök

Fürsts betraktelser

Jag minns mitt förflutnas framtid med stor förväntan!

Kategori

Okategoriserade

Berättelsen om mormor och morfar

alma-karl

 

Här sitter  de – mina morföräldrar Kalle och Alma på sin förlovningsdag 1923. Båda födda i slutet på 1800-talet. Hon flyttade från nordöstra Orust, där släkten bott sedan 1500-talet, till Göteborg. Där träffade hon Kalle, tredje generationens metallarbetare, bosatt på Lindholmen i Göteborg, med rötterna från Tjörn.

De levda sitt gemensamma liv som så många andra – giftermål, arbete, vänner, familj, sommarstuga, släktträffar, sorg och glädje. Inget särskilt med det. Och ändå … så alldeles särskilt! Som allas våra liv!
Läs deras historia här:
Fortsätt läsa ”Berättelsen om mormor och morfar”

Utvalt inlägg

Min slevsamling

Det var på en loppis någonstans i Gästrikland jag fick upp ögonen för dem för omkring tjugo år sedan. Mina äldsta träslevar!
De talade direkt till mig! Det lena träet, skedbladens vackra form, skaftets lätta böj, som gör att det ligger precis rätt i handen. Spåren av att ha använts under lång tid. Formen så ändamålsenlig, gjord för grötkastruller och stora syltkok. Man kan se handens arbete i spåren efter täljkniven. Och så lätta de är! Jag tror att de är av björk. 

imageJag tänker inte bara på hur de använts, utan också vem som har använt dem. Den långa raden av främst kvinnor, får jag anta, kanske bondmoror, som med valkiga händer slevat upp gröt eller pölsa till en väntande barnaskara. Jag tycker om tanken att jag är en länk i den kedjan, trots att jag bor i en lägenhet mitt i stan och har utflugna barn.

Även om de största och äldsta slevarna i samlingen är mina favoriter, jag använder dem ofta, så tycker jag också om de andra som inte är så gamla. Det viktiga är att de är väl använda, vackert formade och i trä.
Jag är ingen ivrig samlare, surfar inte på auktionssajter eller letar på alla loppisar i stan. Jag vill bli överraskad! Plötsligt hitta en slev där jag minst anar det. Att hitta en vacker slev gör mig väldigt glad, det känns som att träffa en kär vän!

Upprörande skildring av den svarta arbetsmarknaden

 

Ser jag en byggarbetsplats nu för tiden så tittar jag efter om arbetarna har riktiga arbetsskor och skyddshjälm! Det gör jag efter att ha läst reportageboken Vi skuggorna – Ett Sverige du inte känner till, av journalisten Elinor Torp. Det är en upprörande skildring av det skuggsamhälle som existerar parallellt med den ordinarie svenska arbetsmarknaden. Där arbetskraftsinvandrare lever utan rättigheter, under slavliknande arbetsvillkor. Där de hänvisas till att bo i skogen, i garage eller i överfulla lägenheter. Och där lönerna är upprörande låga. Det var det arbetsmarknadspolitiska beslut 2008, som Alliansen tillsammans med Miljöpartiet tog, som blev starten på missförhållandena. Beslutet innebär att arbetsgivarna själva får bestämma över behovet av utländsk arbetskraft. Det öppnade för fusk och handel med arbetstillstånd och för kriminella att kunna tvätta svarta pengar. I boken får vi följa några arbetskraftsinvandrare och deras fasansfulla villkor på byggen, bilverkstäder, städföretag och restauranger. Vi får också insyn i mekanismerna som skapar det skuggsamhälle som bland andra kommuner och landsting, genom Lagen om offentlig upphandling, bidrar till. Ser du en byggarbetare i gympaskor och ingen hjälm på huvudet så ser du förmodligen en representant för Sveriges nya skamliga skuggsamhälle!  
Elinor Torp är arbetsmiljöreporter på Dagens Arbete och har tidigare givit ut Döden på jobbet och Jag orkar inte mer. Utgivare Leopard Förlag.

Anemone nemorosa

VitsipporDet lyser något vitt i skogskanten! Kan det vara …redan…? Jo, jag har fått syn på vårens första vitsippor, där de sträcker upp sina vitrosaskimrande knoppar i det vintertorra gräset. Plockar andäktigt en liten bukett, blomma för blomma, och slungas tillbaka till barndomen! Jag minns glädjen att plocka de små vackra blommorna och sätta de i en vas. Och höra mammas förtjusta  utrop när hon kom hem från jobbet och fick syn på blommorna. Att jag som var så liten kunde glädja henne så mycket! Just så som barn i alla tider har gjort för sina mammor. En liten vitsippsbukett med halvt sönderkramade stjälkar!
Läs mer om vitsippan

Egensinnig tornedalsk familjehistoria

IMG_7217

Kan det vara ett nöje att läsa en bok om misshandel, djurplågeri, fattigdom, pyromani, våldtäckt, tidelag och depressioner?

Ja, det kan det! Om författaren heter Nina Wähä och boken heter Testamente!  Som en varm kniv i smör, eller nej! … som ristad med svart bläck, skriver hon fram den fattiga jordbrukarfamiljen Toimis liv och leverne i finska Tornedalen. Familjen har tolv barn, några är utflugna medan de yngre bor kvar hemma. Där håller fadern, Pentti, alla på tå. Utsatta för hans oberäkneliga vrede, hån och misshandel. Läs mer:

Streetartens mästare

IMG_5105Jag hälsade nyligen på hos Jonathan Josefsson, aka Ollio, i hans ateljé på Konstepidemin. Har länge beundrat hans graffiti så det var väldigt roligt att träffa honom. Jag blir glad varje gång jag går förbi loppisen Kommersens lokaler på Första Långgatan i Göteborg, och ser ett nytt verk av honom. Inte bara där förresten, de finns på många andra ställen i stan. Hans myllrande, slingrande verk, ofta i starka färger, är lätta att känna igen. Tro inte att han ”bara” är graffare. Han är utbildad på HDK, Högskolan för Design och Konsthantverk, och har en magisterexamen i textilkonst. Jo, textilkonst! Låter kanske inte så kompatibelt med graffiti men det är just vad det är, förstår man när man ser hans fantastiska, färgrika tuftade mattor. Kolla hans hemsida! På en av bilderna syns en målning av Ollio med text av Kapten Röd. En video om det samarbetet går att se på Kapten Röds Youtube-kanal. https://www.youtube.com/channel/UCCVZUiDnto6u37zKxxFr6Lw

http://ollio.tumblr.com

Om du skrollar på webbplatsen hittar du fler målningar av Ollio.

 

Formade med ömsinthet

Se så fina lerskulpturer konstnären Ewa Peva Evers har gjort! Läs mer om henne: http://www.ewaevers.se/index.html

 

Dockskåpen från underjorden

IMG_4106Nä, de exteriörer och interiörer i miniformat som skulptörerna Martin Skimutis och Christian Bjärgö nyligen ställt ut på Konstepidemin, har ingenting med dockskåp att göra. Snarare motsatsen till den trygga, snälla dockvärlden. De scenerier som spelas upp är gåtfulla, skrämmande och vissa till och med apokalyptiska. Vad är det som har hänt? Varför ligger pizzorna på pizzerian slängda på golvet? Vilka har legat i de i hast lämnade sjuksängarna? Varför ligger det en plaststol slängd på tunnelbanespåret?

Allt i de små ”husen” har konstnärerna tillverkat av återvunnet skräp som kartong, plast, skrot, med mera.

Se fler bilder här

När jag mötte en egyptisk nobelpristagare

Naguib
I januari 2004 fick jag tillfälle att intervjua nobelpristagaren i litteratur 1988, Naguib Mahfouz. Han satt i baren på Hotel Shepheard i Kairo omgiven av en skara vänner och beundrare. Men intervjun gick lite trögt. Varför? Lyssna på inslaget, som är på åtta minuter. Det publicerades i taltidningen Gävleborgsbandet januari 2004 och sändes i Radio Gävleborg 2006, i samband med Naguib Mahfouz död.
Lyssna här!

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.

Upp ↑