Det var på en loppis någonstans i Gästrikland jag fick upp ögonen för dem för omkring tjugo år sedan. Mina äldsta träslevar!
De talade direkt till mig! Det lena träet, skedbladens vackra form, skaftets lätta böj, som gör att det ligger precis rätt i handen. Spåren av att ha använts under lång tid. Formen så ändamålsenlig, gjord för grötkastruller och stora syltkok. Man kan se handens arbete i spåren efter täljkniven. Och så lätta de är! Jag tror att de är av björk. 

imageJag tänker inte bara på hur de använts, utan också vem som har använt dem. Den långa raden av främst kvinnor, får jag anta, kanske bondmoror, som med valkiga händer slevat upp gröt eller pölsa till en väntande barnaskara. Jag tycker om tanken att jag är en länk i den kedjan, trots att jag bor i en lägenhet mitt i stan och har utflugna barn.

Även om de största och äldsta slevarna i samlingen är mina favoriter, jag använder dem ofta, så tycker jag också om de andra som inte är så gamla. Det viktiga är att de är väl använda, vackert formade och i trä.
Jag är ingen ivrig samlare, surfar inte på auktionssajter eller letar på alla loppisar i stan. Jag vill bli överraskad! Plötsligt hitta en slev där jag minst anar det. Att hitta en vacker slev gör mig väldigt glad, det känns som att träffa en kär vän!

Annons